|
Studiodiskussion om minnet och identiteten
I studion neurolog Kati Juva, psykoanalytiker, författare Clarence Crafoord och professor i kognitionsvetenskap, hjärnforskare Christina Krause.
Alzheimer, depression och demens
 Kati Juva: "Innan man får sin alzheimerdiagnos, då minnet försämras, är det mycket vanligt att man först vänder sig till en psykiater. Den som söker sig till en psykiater har ofta levt med känslor av irritation och aggression som gjort vardagen jobbig. Inte minst de nära relationerna lider. Därför är det viktigt att man får en diagnos så tidigt som möjligt. Så att man förstår att man är sjuk och inte har blivit galen. Det är klart att om man gång på gång upplever att det man tidigare inte har haft något problem med att minnas plötsligt är otillgängligt för en, så blir man frustrerad.
Till mig kommer man då man vill göra ett minnestest. Genom ett minnestest kan man göra en s.k. minnesprofilering för att utreda vilken form av minnesförsämring det är frågan om. Om man har problem med att minnas ordlistor så är det troligen frågan om alzheimer, medan koncentrationssvårigheter talar för depression.
Ungefär hälften av dem som kommer till mig lider av alzheimer, medan den andra hälften har andra problem. Och om man tänker på mänskor i arbetsför ålder så har mer än hälften någon form av utmattningsdepression som orsak till minnesproblemen. Också åldrande ger försämrat minne.
De som lider av dåligt minne p.g.a. demens har alla problem med något som kallas referensminne. Referensminnet hjälper oss att orientera oss så att vi vet i vilket sammanhang det vi minns har inträffat, om det är något vi upplevt, läst eller sett på TV. En mänska som är dement kan inte skilja på om det han kommer ihåg är något han minns från ett TV program, eller om det är frågan om något som verkligen har hänt honom. Därför kan det hända att en dement tror sig ha träffat kronprinsessan Victoria, då han egentligen sett henne på TV.”
Informationssamhället och minnet
 Christina Krause: ”Vi lever i ett samhälle som dagligen utsätter oss för mängder av information. Under en vecka tar vi emot mer information än vad en stenåldersmänska gjorde under hela sitt liv. Vi vet inte hur det påverkar våra hjärnor.”
"Minnets överbelastning"
 Clarence Crafoord: "Om man vittnar en bilolycka, eller ett våldsdåd, så blir minnesbilderna på samma gång knivskarpa och suddiga. Vid starka upplevelser, då man blir överväldigad av sinnesintryck, måste man skärma av för att klara av det skedda. Och i fall där man senare blir förhörd av polisen kan det hända att man återger händelserna olika vid olika tillfällen. Och då kan man ju fråga sig vad som är sanning? Det vi återger genom att minnas är sant för oss själva, men det har sällan en objektiv tillförlitlighet, utan konstrueras i det ögonblick vi behöver det."
Minnet självbiografiskt
CC: "Strindberg har en gång sagt att om han hade skrivit sitt självbiografiska verk "Tjänstekvinnans son" som 20 åring hade det blivit en helt annan historia än den han faktiskt skrev i medelåldern. Minnet är dynamiskt och ändrar form hela tiden. Vi skriver vår egen historia och den ser olika ut vid olika åldrar.
Många av oss har minnen från barndomen som vi kanske sedan delar med våra föräldrar. Men det är inte sagt att de känner igen dem i den form vi minns det hela. De kanske tvärtom minns händelserna i ett helt annat ljus. En händelse som har varit betydelsefull för mig som subjekt kan ha förefallit vara en förbiglidande bagatell för mina föräldrar.”
Minneskonstruktioner och falska minnen
KJ: "Man har gjort intressant forskning kring minnets tillförlitlighet, så att man tillfrågat en testgrupp om vad de anser om dödsstraff. Fem år senare har man upprepat samma förfrågan. Då har det visat sig att många hade ändrat åsikt och trodde att de tyckte likadant fem år tidigare. Vi vill alltså tro att vårt minne är konstant och inte förändras. Men så är det uppenbarligen inte.
Man har också forskat i om det är möjligt att plantera in felaktiga minnen hos mänskor. Man har gjort det så att en utvald person fått ett skenminne berättat för sig under en viss tidsperiod. Om de mänskor som berättat om några händelser som alltså inte egnetligen har hänt är tillräckligt nära ”försökspersonen”, så litar han på dem och börjar snart själv tro att det rör sig om en händelse ur hans eget minne. Jag tycker att det är skrämmande att man kan ha minnen av sådant som aldrig inträffat.”
Minneslagring
CK: "Det finns två teorier om hur vi lagrar det vi minns i hjärnan. Den ena teorin talar för att vi lagrar allt från det att vi föds och kanske t.o.m. från tiden innan vi föds, men att allt inte är tillgängligt för oss hela tiden. Den andra teorin hävdar att äldre minnen får ge plats åt nya. Alltså att gammalt material raderas för att ge plats åt nytt. Sedan finns det också teorier som stöder uppfattningen om att vi inte kan lagra något innan vi har tillgång till ord och begrepp."
Vi lagrar episodiska minnen från det vi är två år
KJ: "Det finns teorier som hävdar att vi börjar lagra episodiska minnen vid två års ålder. Det är då vi har en del ord, men fram för allt begrepp, som gör det möjligt för oss att sovra bland händelser för att sedan kunna lagra dem.”
Förvärvet av språket en förutsättning för minneslagring
CC: ”Orden är en förutsättning för att vi skall kunna organisera våra minnen. Men det finns förmodligen kaotiska minnen som inte är kategoriserade enligt några andra premisser än lust och olust. Det är minnen som har uppkommit under den tid i vår utveckling då vi inte hade ett språk.
Om vi tänker oss ett spädbarn som vansköts och inte blir taget i famnen, smekt och bröstfött då det gråter och sedan ställer oss frågan: hur lagras dessa upplevelser hos spädbarnet? Det spår den upplevelsen sätter i minnet kunde man närmast kalla för en upplevelse av brist. Jag föreställer mig den bristen som ett grundläggande minnesspår som sedan kan aktiveras i vuxen ålder i situationer då vi blir övergivna.
Alla minnen lagras i hjärnan. Också de som väcks till liv genom olika kroppsliga förnimmelser. För ett spädbarn, liksom fostret, som hela tiden förnimmer väldigt mycket, sker lagringen i något man kunde kalla för ett kroppsminne, då spädbarnet tar emot alla sinnesförnimmelser utan att ha förvärvat ett språk. Men så vitt jag kan se sker lagringen i det centrala nervsystemet.”
Minnet sitter inte på en särskild plats i hjärnan, utan olika delar av hjärnan aktiveras då vi minns
CK: ”Hjärnan tar inte in information från de olika sinnena separat, utan allt bearbetas på ett obegripligt sett tillsammans. Sinnena, alltså vår syn, hörsel, lukt, smak och känsel, kan antingen förstärka varandra och därmed öka vår minneskapasitet, eller försvaga den.”
Vi sorterar då vi sover
KJ: "Jag tror att vi "städar" i våra minnesarkiv då vi sover, så att vi i sömnen sovrar bland det som antingen skall lagras i långtidsminnet eller hållas utanför.
I vaket tillstånd kan vi upprätthålla vår minneskapasitet genom att se till att vi är vid god hälsa. Jag tror däremot inte att det är möjligt att förbättra minnet med någon form av hjärngymnastik. Vi stimulerar minnet genom dagliga aktiviteter liksom läsning och att lösa korsord. Vi vet idag att depressioner kan leda till alzheimer, så det gäller att åtgärda depressionen i ett så tidigt stadium som möjligt. För att skydda minnet bör vi skydda hjärnan. Det är viktigt att använda cykelhjälm för att undvika hjärnskador.”
redaktör: Maria Pörtfors
|
Minnets uppbyggnad
En kort sammanfattning av minnets uppbyggnad:
 Det är minst lika viktigt att glömma, som det är att minnas. Våra sinnen tar dagligen in mängder av intryck. Skulle vi inte ha ett sensoriskt register som släpper in eller stänger ute information och impulser, så skulle vi drabbas av informationsstress.
För att minnas måste vi först uppfatta något, sedan lagra det så att vi vid behov kan ta fram det från vårt minnesarkiv.
Korttidsminnet:
De impulser och den information vi tar emot når först vårt korttidsminne. Det kallas också för vårt arbetsminne. Här bearbetas informationen för att avgöra om den skall skickas vidare för lagring i vårt långtidsminne.
Långtidsminnet har tre huvudsakliga minnesarkiv:
1) I procedurminnet lagrar vi vår förmåga att göra olika saker. Vi behöver inte fundera på hur vi kör bil, cycklar eller simmar då vi väl lagrat den förmågan i vårt procedurminne.
2) I vårt semantiska minne lagrar vi fakta.
Mer abstrakt kunskap som siffror och bokstäver, räkning och språk.
3) Episodminnet är självbiografiskt.
Här lagrar vi händelser ur vårt liv. Vi minns ofta dramatiska eller oväntade händelser lättare än vardagsepisoder.
De minnen vi lagrat kan vi återkalla via vårt korttidsminne. Men våra minnen är inte konstanta, utan nya intryck strömmar hela tiden över redan lagrad information och kan påverka den.
redaktör: Maria Pörtfors
|
Sinnenas Trädgård
 Eldsjälen bakom Sinnens Trädgård, ergoterapeut Yvonne Westerlund , vill hjälpa dementa på ett äldreboende i Stockholm att minnas vem de är.
Sinnenas Trädgård ligger inringad av äldreboendets byggnader och har en minimal yta, bara 50 gånger 50 meter. Det viktiga är, säger Yvonne, att den ligger just intill äldreboendet. Med låga staket omkring, med grindar med hantag inte lås, skall trädgården bjuda in och inte stänga ut.
Funktionen med storleken är den att också en desorienterad dement kan se var trädgården börjar och var den tar slut. Då kan de som bor på äldreboendet tryggt njuta av den mycket mångsidiga trädgården. För trots att den är så liten har man lyckats anlägga en trädgård med både äng och grusvägar, gräsmatta och lusthus.
 “Jag tror att Sinnenas trädgård ger dementa en möjlighet att känna att de har en identitet. Det är ju via våra sinnen som vi uppfattar vem vi är.
Jag har en upplevelse som stärkt min tro på att det är viktigt med att aktivera sinnena hos dem som lider av ett försvagat minne. Det hände innan tillblivelsen av Sinnenas Trädgård. En kvinna var med om att plantera ett miniatyrlandskap tillsammans med andra dementa under en dagvårdsverksamhet. Hon var en ensamvarg och verkade olycklig. Den här dagen gick vi ut för att plantera några växter. Brevid det ställe där hon skulle plantera sina växter låg det några mosstäckta stenar. Jag minns hur hon böjde sig ner och smekte mossan med handen. Hon log, såg upp på oss och utbrast “Ronneby!” Det räckte med att hon fick se stenen, känna mossan och hon var tillbaka i sitt barndomslandskap.
Genom olika sinnesförnimmelser väcks minnen till liv. Om vi går på en grusad gång reagerar våra fötter på underlaget. Vi känner gruset under fotsulorna, hör ljudet av gruset under foten och minns hur vi skall gå på just en grusväg.
För en dement kan det hända att associationerna för henne tillbaka till den tid under barndomen då hon lärde sig att gå på grusunderlag.
Jag minns en äldre kvinna som inte mer kunde prata. En dag gick hon ut med en vårdare. Hon gick med bestämda steg till gräsmattan, tog av sig sandalerna och doppade sin ena fot i det daggvåta gräset. I hennes ansikte kunde man se hennes glädje över att känna igen minnet av daggvått gräs.”
redaktör: Maria Pörtfors
|
Minnet och identiteten
1.12.2004
Det är minst lika viktigt att glömma, som det är att minnas. Våra sinnen tar dagligen in mängder av intryck. Skulle vi inte ha ett sensorikst register som släpper in eller stänger ute information och impulser, så skulle vi drabbas av informationsstress.
För att minnas måste vi först uppfatta något, sedan lagra det så att vi vid behov kan ta fram det från vårt minnesarkiv.
Våra minnen gör oss till dem vi är.
Men vad händer med vår identietet när minnet sviker?
|
Diagnos: Alzheimer
Intervju med Bjarne Finne, Alzheimer-patient.
Symptomen
"Aggression var det första tecken som berättade om för mig och min hustru att någonting inte låg till som det borde. Jag blev irriterad av allt möjligt. Det visade sig senare att jag blev irriterad över att jag glömde saker. Jag kunde inte fungera längre som tidigare p.g.a. glömskan. Irritationen i sin tur ledde till gräl. Då man råkar i gräl med sin levnadspartner så blir det rätt så tungt för vardera parten, så vi bestämde oss för att jag skulle söka hjälp.
Allra först besökte jag en psykiater som skrev ut mediciner, som hjälpte en del, men det blev ju inte bättre för det med min glömska och aggressionerna. Så slutligen sökte jag mig till en neurolog.
Diagnos: Alzheimer
Det bekymmersamma för mig var vetskapen om att sjukdomen är obotlig. Då undrar man över vad det ska bli av det hela, känslan av att man förlorar greppet över sitt liv faller över en. Framtiden känns dyster. Det märkliga är att ibland så löper allt utan problem. Ibland hittar man inga ord alls och andra gånger löper talet hur bra som helst. I somras när jag skulle koka kaffe och sätta filtret i kaffebryggaren så hade jag glömt hur man skulle göra. Där stod jag och fumlade med filtret en god stund. Senaste sommar kunde jag inte komma ihåg hur man startar båtens utomborsmotor. Du märker att du inte längre har kontroll över dig själv. Du kommer inte ihåg, du kan inte behärska ditt temperament. Du kan inte lita på att saker har blivit gjorda.
Vård i tid
Jag anser att jag haft tur som i tid fått en diagnos på vad som är orsaken till min glömska, att bli medveten om hur det ligger till. Finns det misstankar om att allt inte ligger rätt till så ska man nog söka sig så snabbt som möjligt till en läkare för att i tid kunna få vård."
Redaktör: Kim Svennblad
|
|
|
Till början av sidan